De flesta som känner mig vet att sen jag var en liten flicka har varit väldigt hästgalen. Alla mina väggar fylldes med planscher på hästar, jag läste varenda bok om hästar som gick att läsa, självklart red jag så fort jag fick chansen och varje gång jag såg en häst i en hage blev jag helt lyrisk. Men så med de flesta hästgalna flickor så försvinner intresset när man börjar närma sig tonåren. Hästar är inte lika intressant som att kolla på killar, shoppa kläder eller sitta i timmar med kompisarna på café. Jag har helt enkelt inte haft varken tid eller intresse att springa omkring i ett stall utan känner att jag har haft en helt naturlig paus från min lilla hobby. 

Meeen...så ringde min kära syster igår. I stallet där hennes häst står finns det nu en liten Harry som ingen rider. Tydligen världens snällaste lilla häst som Maja erbjöd mig att fodervärda tills vi åker till Australien.

Ja vad ska jag säga?? Herregud, den lilla hästgalna flickan kom helt plötsligt fram! Jag vill. jag vill, jag vill! En gång hästtjej alltid hästtjej..eller?

Ja så nu står man kanske som "hästägare" om några dagar. Säger bara en sak...weeeii!